Man är nog lyckligt lottad med all den sagolika natur som finns alldeles utanför husknuten. Jag tror inte heller att det är någon  tvekan om vad hästen tycker om han själv fick välja mellan en ridbana eller en stund i det fria. Han skulle förmodligen se det som en självklarhet. 

Där ute bland sjöarna, skogarna och bergen är ju så mycket mer som tilltalar honom eller talar till honom. Det är hans värld och han mår utan tvekan bäst just där. 

Själv tycker jag det är rätt mysigt  att sitta där i sadeln  några timmar och finns det tid är det gott med en fika i det gröna, göra en brasa och kanske grilla en korv. Bara njuta. Något mer avstressande än att sitta där framför elden med kaffekoppen och känna sig fri  finns inte. Har man sedan möjlighet att ta med sig en kompis eller två, ja, vad mer kan man begära av tillvaron. 

För mej är ridbanan ett nödvändigt ont och jag försöker vara där så lite som möjligt, men som sagt den är nödvändig. Man får se den som ett redskap bland alla andra. 

Kanske är det så för dom alla flesta att den absolut bästa ridbanan ändå är där ute någonstans på en väg utefter ån som leder fram genom skogen till en vacker sjö och som ger liv och stämning åt både Häst och ryttare.